Nu är det ett år sen jag blev sjuk. Jag trodde verkligen inte att det skulle ta sån lång tid att hitta tillbaka men så fel jag hade. Jag är fortfarande helt slut och trycket över bröstet är kvar. Vissa dagar är helt underbara medans vissa är som ett svart hål.
Som att jag har ramlat ner i ett stort hål och kämpar för att ta mig upp över kanten. Ibland så når jag över kanten men en liten knuff så är jag nere på botten och kämpar igen.
Jag är så less energin går åt till att kämpa igenom veckodagarna och helgena är man som en ur vriden gammal trasa.
Skulle vilja åka bort och bara vara men klarar jag det. Vad händer om jag inte är hemikring när jag ramlar ner igen.
Så fort jag har haft en stressig dag är jag död. Känns som att jag lägger min energi på fel plats, men det är så många krav på mig just nu. Kommer jag klara av de. Eller ska jag lägga energin på att klara av hemmet och familjen i stället. Det lär inte bli lättare heller utan kraven kommer att ökas.
Jag vill inte mer............. Har inte kvar glöden alls...............Eller orken för att kämpa...
Hur jäkla länge skall det ta innan det vänder. Jag vill nått annat nu än detta....
